Pakkoruotsi: Om att optimera sin arbetsmiljö

När jag i mina ungdomens dagar påbörjade min karriär av att söka sommarjobb gav min mamma mig ett råd, nämligen att de sommarjobb hon i sina något tidigare ungdomens dagar trivdes bäst på var sådana hon fick vara utomhus under. Så långt det har gått är det något jag tagit fäste på, för vem är nu den som vill sitta inomhus bakom fönster och väggar då solen gassar på för fullt och fåglarna kvittrar där ute. Därav har mina somrar tillbringats på både dagisgårdar, idrottsplaner och runt omkring diverse parker och gångrutter.

Parkerna och gångrutterna har man de senaste somrarna kunna se mig traska genom i sakta mak med ett följe äldre tanter och farbröder efter mig. Då man har tanter och farbröder med sig är det viktigt att med jämna mellanrum pausa för att kunna plocka en blombukett här eller krafsa en hund där, eller varför inte till och med slå sig ned på bänkar och rollatorer för att bara njuta av den somriga omgivningen – sådana långpromenadsdagar trivs man nog som bäst på servicehem.

Ju längre man kommer i sina medicinstudier, desto svårare vill det vara att finna (sommar)jobb under vilka man får tillbringa årets soliga dagar släntrandes ute i det fria. De dagar jag inte just släntrade ute i det fria den gångna sommaren satt jag därför och stirrade ut på den klara himlen över Observatoriebacken genom Kirurgiska sjukhusets dammiga fönster. Dylika dagar är det således viktigt att arbetet också bortom UV-strålarnas räckning känns såpass givande att inte längtan ut tar över tankeverksamheten helt, och till all tur är arbetet inom denna bransch allt som oftast just precis såpass givande!

I mitt planerande av den kommande sommarns arbete har jag insett att jag under mina amanuensurer knappelunda kommer att kunna ladda upp mina D-vitaminförråd under arbetstid i samma utsträckning jag hittills haft möjlighet. Forskningsarbete kan man ju i denna bärbara datorernas tidsålder till en viss grad flytta dit man vill, t.ex. just en parkbänk eller en terrass, men patienterna kan man inte direkt flytta ut på gården för en mer naturnära vård. Lösningen är att komma ihåg att även arbetsvägen hör till arbetet – få arbetsmiljöer är mångsidigare än den som susar förbi längs sidorna då man trampar fram sig mot jobbet på cykel. Som bonus till de nyvunna soltimmarna får man dessutom den glada triaden av miljövänlighet, vardagsmotion och att de buttra morgonbussarna. Vi ses på cykelvägen!

Text och bild: Sara Sainio