Pakkoruotsi

Funderingar från ankdammen
I egenskap av thoracal och därmed representant för den svenskspråkiga minoriteten i Finland måste jag säga att jag aldrig förstått mig på stereotypierna vad beträffar oss finlandssvenskar. Där jag växt upp* badar vi finlandssvenskar inte i lastbilsvis av pengar, och inte heller seglar vi omkring i skärgården i gigantiska segelbåtar smuttande på gin och tonic i våra seglarskor och jackor av Henri Lloyd. Därför skulle jag nu vilja omkullkasta vissa av dessa allmänt kända finlandssvenska myter som retar gallfeber på mig.
Myt nr 1: Pappa betalar
Att vi finlandssvenskar vore rika, fisförnäma brats med ”papprena på Hanken och pengarna på banken” är ett påstående som de flesta finlandssvenskar som jag känner inte undertecknar. Begreppet “svenskatalande bättrefolk” är på många sätt missvisande och även kränkande då det används för att beskriva den finlandssvenska mentaliteten. Visst är vi stolta över att vara finlandssvenskar, och visst kan det hända att en del av oss är mer förmögna än den medelmåttiga finländaren, men sanningen är ändå den att vi är som vilken som helst finländsk ”kaduntallaaja”, varken bättre eller sämre, även om vårt modersmål är svenska.
Myt nr 2: Är det en risk att förälska sig i en finlandssvensk?
Vad talesättet ”ota riski, rakastu suomenruotsalaiseen” egentligen baserar sig på har jag aldrig fattat. Som jag ser det, är väl det värsta scenariot att du plötsligt inser att du befinner dig i ett äktenskap med en finlandssvensk och tvingas sjunga snapsvisor, äta sill och simma omkring i ankdammen resten av ditt liv. Eller kanske du hamnar i trollkarlens hatt och förvandlas till en otäck varelse och så förvandlas ditt hus plötsligt till en djungel, liksom.
Myt nr 3: Vi hejar på Sverige i ishockey
Nej, nej och än en gång NEJ! Även om jag medger att jag med iver hejat på Carolina Klüft, Stefan Holm och andra stora svenska sportstjärnor i stora idrottsevenemang så skulle jag aldrig någonsin, över min döda kropp, önska att Sverige skulle vinna över Finland i en ishockeymatch. Perkele.
Myt nr 4: Alla finlandssvenskar vill att finnar läser pakkoruotsi
Som ni säkert redan vet efter att ha svarat på mängder av ”rätt eller fel” frågor i prekliniken så är påståenden som innehar generaliserande ord som ”alla”, ”aldrig”, allting” o.s.v. så gott som alltid fel. Även om denna kolumn går under namnet pakkoruotsi så vill jag försäkra mina finskspråkiga kolleger om att det finns många av oss finlandssvenskar som inte känner behovet att tvinga er att läsa vårt kära modersmål i skolan om ni inte så vill. Med detta menar jag dock inte att jag inte skulle tycka att det är viktigt att läsa främmande språk och vidga förståelsen för främmande kulturer, men att detta språk skulle behöva vara just svenska håller jag inte med om.
Myt nr 5: Vi föredrar alltid det svenska språket framom finskan
För att vara ärlig kan mitt ljuva, fagra modersmål som jag älskar så mycket vara riktigt förjävligt ibland. Detta tror jag att vilken som helst finlandssvensk som har försökt läsa juridiska texter, Kelas hemsidor eller brev från banken på svenska kan hålla med om. Vad betyder till exempel legitimation, repatriera eller skrupulös? De finska motsvarigheterna ”henkilöllisyystodistus”, ”kotiuttaa” och ”tunnollinen” är så mycket mer beskrivande än de svenska orden, vilket är orsaken till att jag i många situationer föredrar finskan framom svenskan.
Det var allt vad detta mumintroll hade att säga denna gång, vi hörs igen i nästa nummer. Tack och hej, leverpastej!
Sara Savola
*visserligen väster om ringtrean som en tvåspråkig Kyrkslättsbo och därmed kanske inte den bästa representanten för en typisk finlandssvensk.