Pakkoruotsi: Saker jag lärt mig under en termin på medi

När jag nu fått kalla mig medicinstuderande i en hel termin är det dags att tänka igenom vad jag egentligen lärt mig här i Mejlans. Det första jag kommer att tänka på är att jag nog befinner mig på rätt plats! Det är fantastiskt att få läsa något som engagerar mig och som kan bidra till något gott i den här världen. Det finns ju inget bättre än att studera medicin! Varenda peba-fall påminner mig om att medicinsk vetenskap är det mest intressanta som finns. Även om jag nog redan stött på mindre intressanta saker också, det går tyvärr inte att undvika.

För att hålla motivationen uppe är kaffe ett måste. Men ni behöver inte vara oroliga för mina inre organ, 1-2 koppar om dagen räcker mer än väl för mig. Motivation får jag också från mina klasskamrater. Det verkar som att de flesta (om inte alla) för det mesta (men faktiskt inte alltid) har en ganska god självdisciplin och förstås ett stort intresse för det vi läser. Jag har också hört att det bara blir bättre, så jag väntar med spänning på de kommande åren.

Det tredje jag lärt mig är att jag inte klarar mig utan finska. Ingen överraskning direkt. Men, trots att jag är en svenskspråkig österbottning, har jag ändå trott att jag är någorlunda duktig på det andra inhemska. Tydligen är jag inte det. Jag ber om ursäkt för alla pinsamheter jag bidragit med pga min knaggliga finska. Ni får skratta åt mig! Och gärna komma och prata med mig också, jag behöver verkligen öva mig på den finska grammatiken. Det allra bästa sättet att lära sig är att prata!

Att åka kollektivt är också en ny lärdom för mig. De första veckorna i Helsingfors gick jag runt med näsan i Reittiopas (eller Reseguiden som den faktiskt heter på svenska). Nuförtiden kan jag åka hemifrån till Mejlans utan att kolla upp vilken buss jag ska ta. Framsteg! Jag har också lärt mig att bussarna från Kampen till Mejlans ALLTID är fulla. Och att det ibland kan vara bäst att bara vänta på nästa, eftersom det alltid kommer en buss till inom en kort stund. Jag försöker att vara i så god tid att jag inte behöver tränga mig in på en överfull buss varje morgon. Mindre stress åt Helsingfors-borna!

Jag känner på mig att livet kommer att kunna delas in i en ”före Mejlans” och ”efter Mejlans” period. Det känns som att det händer massor nu – och det beror inte bara på att vi har ett proppfullt schema. Vi växer allihopa. Det mesta har vi ettor ju inte ens hunnit se ännu! Jag ser verkligen framemot resten av studierna och kommande lärdomar.

Stay blessed!

Jonna Gripenberg, M1