Daglig dos 100 mg x 2

Jag vaknar och känner mig kraftlös och utmattad. Huvudet värker. Kroppen värker. Benen är svaga. Stressen under de senaste veckorna ledde till att det kanske blev lite för mycket igår. Morgonföreläsningen börjar snart och jag behöver min dos för att klara av det. Så jag går till köket och kokar mig en kopp kaffe.

Den ljuvliga, väldoftande drycken – kaffet. Med den beroendeframkallande, men ack så fantastiska beståndsdel, koffein. Kaffe som på så många sätt påminner om de olagliga rusmedlen; åtnjuts i sällskap, orsakar abstinensbesvär, försämrar sömnen och ökar produktiviteten. Man kan skryta ifall man intagit stora mängder – men även om man klarat av att hålla sig undan. Föreställ dig en kurskamrat som läst till en tent, och skrivit den, utan koffeinkicken.

Likheterna med rusmedel är tydliga, men varför ser jag inte mitt kaffeberoende som ett problem? Delvis för att kaffe är helt lagligt, och inte ens begränsat av en åldersgräns, man blir mera produktiv och jag konsumerar det delvis tack vare dess goda smak. Dessutom har dagens samhälle tillåtit en miljö där man kan skämta om hur det inte är tillåtet att tala med en innan man druckit sin första kopp kaffe. Finländare har också en väldigt stark ”kaffe och bulle”-kultur som gör det socialt acceptabelt att dricka kaffe till och med flera gånger om dagen.

Men vissa dagar ser jag ändå mitt beroende som ett problem. Det handlar om de dagar jag har huvudvärk på grund av abstinens, de nätter som jag inte får sömn och de veckor som jag lagt ner över 10 € på takeaway kaffe.
Tycker du om kaffe, fortsätt dricka det. Men kom ihåg att det kan bli för mycket av det goda.

Ps. Meditrina utförde för ett drygt år sedan ett test med takeaway kaffe från olika platser i Mejlans. Vår favorit var R-kioski, men även Unicafé fick ett stort stöd.

Skribenten är en av Meditrinas två chefredaktörer 2020.

Teksti: Renata Lindberg