Pakkoruotsi: Den tragiske hjälten

Definierande för en grekisk tragedi är att det inte finns någon möjlighet för ett lyckligt slut. Typisk tematik är att den som brutit mot gudarnas lagar till slut förintas, oavsett hur högt människan lyckats klättra. Euripides tragedi Bacchae berättar hur guden Dionysos anländer till staden Thebe för att få upprättelse för baktal att han inte är Zeus son. Gudens hämnd eskalerar bortom all proportion och i slutet står Thebe i ruiner, och stolte kung Penteus är död för att ha trotsat Dionysos. I en annan klassiker inser Kung Oidipus till slut omfattningen av sina synder, och drivs följaktligen till förtvivlan.

En modern tappning av denna tragedi är människan som lämnar kaos efter sig för att uppnå sina mål. Med sitt liv i spillror märker hjälten att det inte var värt det, men omges då redan likt Sisyfos av resultatet av sina synder.

Kanske en narcissist likt Dionysos är färdig att bränna ner allting omkring sig för att få erkännande, utan att inse misstaget: erkännande får man genom att bygga upp, inte genom att förstöra. Men i något skede är enda vägen till seger att hålla kursen och fortsätta förstöra. Alternativet är nederlag och den förödmjukelsen kan vara värre än allt annat.

Publiken kan se hur den tragiske hjälten oundvikligen går mot slutet där det inte finns något lycklig utväg: antingen misslyckande; all den verkliga och inbillade förnedring hjälten ville ha upprättelse för. Eller så toppen, och insikten att det inte är där han vill vara. Men då är det för sent, och i all evighet (typ fyra år) fylls hjältens dagar med plikter som ännu mer framhäver hur inkompetent han är.

8.11.2016                        Matts Ahlbäck,
Helsingfors         Chefredaktör Meditrina

Sedan detta skrevs har Förenta staterna valt en ny president mellan Clinton och Trump.