PAKKORUOTSI: VARNING FÖR EN RISKGRUPP

På Facebook finns mycket kul, men man riskerar också otrevliga upplevelser.

Häromdagen stötte jag på ett videoklipp från UNICEF om två personer som flytt undan krig som barn. Den ene var tacksamt nog en tioåring från Syrien, så det gick ännu någorlunda att inte ta åt sig sådär på riktigt. Tyvärr var den andre en äldre man som flytt under andra världskriget, och det blev knepigt. Han fick mig att tänka på min morfar som under samma krig evakuerades från Karelen: hur hans liv inte blev som han tänkt sig; hur möjligheter kan bytas ut mot nödvändigheter.

Det blev tungt att tänka på vad Ahmed och många andra upplever nu när det har sådana likheter med en livshistoria som på sina vägar format mig själv. Saken blev helt enkelt alltför verklig, framförallt hur mycket arbete det kräver att dessa människor ska få närapå samma chans till ett nytt liv som ukki och många andra fick, till slut. Känslan var extremt obehaglig.

En betydande andel finländare hör till samma riskgrupp med minst en flykting som förälder eller förförälder. Flyktingar utgjorde efter krigen 11 % 

av landets befolkning. Andelen ättlingar i befolkningen idag beror på hur ofta flyktingar gift sig sinsemellan. Antaget att de fått lika många barn som icke-flyktingar:

11-44 % är troligen i överkant, eftersom det under 60- och 70-talen skedde emigration. Det är tänkbart att personer som tvingats till en dramatisk flyttning har lättare för att välja en till.

Oberoende har en betydande andel av dagen

s finländare rätt nära koppling till sådana traumatiska upplevelser som vi idag ser beröra syrier och andra. Risken finns att flyktingfrågor kan få en obehagligt personlig sida om man tänker för mycket på det. En bra lösning är att utreda ifall man har detta anlag i släkten, och undvika videon på Facebook enligt det.

Allvarligt talat finns det många sätt att hjälpa, från att ställa upp som frivillig till att donera pengar.

Vi vet ju knappt om det idag, men nog kom det också 1939-44 människor med främmande språk och religioner, dessutom till ett avsevärt fattigare Finland. Med beslutsam handling är nulägets påstådda omöjligheter minst lika bortglömda om 70 år.

Matts Ahlbäck

Redaktör, Meditrina